fredag 30 april 2010
lördag 24 april 2010
Varför?!?
Trodde jag skulle skämmas över att jag går till en psykolog men det gör jag inte, det känns bra att ha ngn utomstående att gå till som man kan lämna sitt "bagage" till. En som inte dömmer en eller inflikar med dumma kommentarer.
Däremot skäms jag över hur jag mår när jag egentligen borde vara överlycklig för att jag har två små underbara barn, en underbar make och en fin familj.
Då ställer jag mig frågan varför är jag inte överlycklig? Jag tänker efter och visst är jag glad över min familj men just i detta nu känns det som om det överskuggas av mitt dåliga välmående!
Solen skiner och man känner att våren är på väg på riktigt nu men inte faen känns livet enklare för det, inte blir jag så där glad o pirrig i kroppen som jag alltid annars har blivit när våren tittat fram, vårstäda finns inte i min värld just nu! ¨
Märkligt hur man kan ändras så som person bara för ett ögonblick, hur ens välmående kan bestämma hur jag är som person just i detta nu.
Jag vill ha tillbaka mitt gamla jag igen.....NU!?
Nu efter att fler o fler vet om vad jag går igenom får jag frågan nästan varje dag om hur jag mår....det är lite jobbigt!
Jag mår bra, vad ska jag säga?
Ska den lilla frågan få mig till att vräka ur mig både det ena o det andra till varje människa som bryr sig om mitt välbefinnande?
Och säger man sen att idag har jag en liten dålig dag...ja då får man frågan jaha hur kan det komma sig?
Den frågan känns dömmande.... i min värld just nu!
Vadå får jag inte ha en dålig dag? Måste jag ha en ursäkt för att jag har en dålig dag? Måste jag förklara mig varför jag har en dålig dag?
Jag vet inte alltid varför jag har en dålig dag, det är det som är själva "finessen" med en depression....man vet inte varför psyket blir så påverkat!
Om jag råkar säga en dag till ngn som frågar om mitt välmående att jag haft en dålig dag för att barnen varit lite jobbiga .. ja då får man höra men ni som har så snälla barn, Tilda är ju alltid så glad o snäll!
Eh ja det är hon.....men inte för mitt psyke alla gånger.
Barn är snälla och fridfulla ute bland folk så det är ju klart att dom tycker så.......Medans dom i hemmets trygga vrår kan vara sig själva......givetvis är hon snäll här hemma oxå!
Vet inte hur jag ska förklara vad jag menar..........
Det är fullt normalt för en 2 åring att trotsa, att inte vilja göra saker, att tjata, att gnälla och gråta.....detta vet jag!
Men......mitt humör just nu tål inte detta och det är absolut inte mina barns fel, eller min makes fel eller nån annans fel.....utan mitt eget!
Eller fel o fel....låter fel att säga så..........
Aja, nu ska jag avsluta........tror inte ni fattar ändå och jag kan inte just nu formulera mig på ett bättre sett för att ni ska förstå.
Det känns som om ingen förstår mig just nu....alla tycks ta det på helt fel sätt eller så e d bara jag som förklarar fel, jag vet inte.........
Jag känner mig missförstådd........
Däremot skäms jag över hur jag mår när jag egentligen borde vara överlycklig för att jag har två små underbara barn, en underbar make och en fin familj.
Då ställer jag mig frågan varför är jag inte överlycklig? Jag tänker efter och visst är jag glad över min familj men just i detta nu känns det som om det överskuggas av mitt dåliga välmående!
Solen skiner och man känner att våren är på väg på riktigt nu men inte faen känns livet enklare för det, inte blir jag så där glad o pirrig i kroppen som jag alltid annars har blivit när våren tittat fram, vårstäda finns inte i min värld just nu! ¨
Märkligt hur man kan ändras så som person bara för ett ögonblick, hur ens välmående kan bestämma hur jag är som person just i detta nu.
Jag vill ha tillbaka mitt gamla jag igen.....NU!?
Nu efter att fler o fler vet om vad jag går igenom får jag frågan nästan varje dag om hur jag mår....det är lite jobbigt!
Jag mår bra, vad ska jag säga?
Ska den lilla frågan få mig till att vräka ur mig både det ena o det andra till varje människa som bryr sig om mitt välbefinnande?
Och säger man sen att idag har jag en liten dålig dag...ja då får man frågan jaha hur kan det komma sig?
Den frågan känns dömmande.... i min värld just nu!
Vadå får jag inte ha en dålig dag? Måste jag ha en ursäkt för att jag har en dålig dag? Måste jag förklara mig varför jag har en dålig dag?
Jag vet inte alltid varför jag har en dålig dag, det är det som är själva "finessen" med en depression....man vet inte varför psyket blir så påverkat!
Om jag råkar säga en dag till ngn som frågar om mitt välmående att jag haft en dålig dag för att barnen varit lite jobbiga .. ja då får man höra men ni som har så snälla barn, Tilda är ju alltid så glad o snäll!
Eh ja det är hon.....men inte för mitt psyke alla gånger.
Barn är snälla och fridfulla ute bland folk så det är ju klart att dom tycker så.......Medans dom i hemmets trygga vrår kan vara sig själva......givetvis är hon snäll här hemma oxå!
Vet inte hur jag ska förklara vad jag menar..........
Det är fullt normalt för en 2 åring att trotsa, att inte vilja göra saker, att tjata, att gnälla och gråta.....detta vet jag!
Men......mitt humör just nu tål inte detta och det är absolut inte mina barns fel, eller min makes fel eller nån annans fel.....utan mitt eget!
Eller fel o fel....låter fel att säga så..........
Aja, nu ska jag avsluta........tror inte ni fattar ändå och jag kan inte just nu formulera mig på ett bättre sett för att ni ska förstå.
Det känns som om ingen förstår mig just nu....alla tycks ta det på helt fel sätt eller så e d bara jag som förklarar fel, jag vet inte.........
Jag känner mig missförstådd........
fredag 23 april 2010
"citat" & foton
Hej.
Hittade ett bra "citat" på Facebook imorse som stämmer in hyggligt bra på mig och min situation idag, kände att jag bara måste nämna det i bloggen idag när jag ändå tänkte sätta in lite bilder!
Depression är inte ett tecken på svaghet,
det är ett tecken på att du prövat vara stark allt för länge.
Jag har provat vara stark hela mitt liv och för ett snabbt ögonblick förvandlades den sk. styrkan till ett rent helvete i min hjärna....Men jag ser ett ljus där längre fram nu!
Foton!
Finaste pojken har hittat handen nu som tydligen är god att suga på...hungrig kanske??
En liten prinsessa önskar att mamma slutade fotografera hela tiden...hihi
Syskonkärleken dom emellan värmer lilla mamma-hjärtat!
& nu har grodan börjat jollra och ge svarsleenden...så sött.Även detta värmer i lilla mamma-hjärtat!
Fredag idag.......tjohoo....eller inte?!? kan väl kvitta...
blir iaf fredagsmys ikväll....
Ha en skön helg!
CIAO!!!
torsdag 22 april 2010
Orkeslös
FÖRLÅT!!!Men har ingen ork att sitta här just nu att skriva av förståliga skäl enligt mig själv, min ork kommer nog tillbaka när allt blir bra igen och jag är tillbaka i rätta gängor!
Ni får hålla er till tåls och titta in med jämna mellanrum för att se om jag kommit igång igen med bloggandet!
Då o då sätter jag möjligen in bilder på barnen så ni iaf får se hur utvecklingen går med dom båda.
Teo har börjat jollra och ge svarsleende nu....så ni vet =)
Ciao!!!
lördag 17 april 2010
Tilda & Teo Badar
Tilda hoppar i badet först och ser till att vattnet inte är för varmt och att lillebrors "stol" sitter fast så han sitter säkert....Hon tyckte det skulle bli så roligt att få bada med honom =)
..dock ser hon inte så glad ut här men d vill jag lova att hon var, Tilda var eld och lågor över att få dela badkaret med Teo...
Och hon var överlycklig när hon fick lov att tvätta honom.....jag är så stolt över Tilda, hon klarade detta fint!
Här förbereder hon med lite tvål på tvättlappen och lillebror tittar storögt på =)
Missade precis leendet men lyckades fånga in ett halv-smajl iallafall
Tror nog Teo tyckte det var lika roligt som storasyster att få bada ihopa!
....upptäckte när jag kollade igenom fotona från badet att Tilda är väldigt lik mig här...haha....
God Natt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)