Tillägnad familjen...

Det närmar sig en stor dag i mitt liv och återigen förs mina tankar till min älskade pappa.

Förra gången tankarna fanns hos mig var när vår älskade Tilda kom till världen och när hon döptes.

Givetvis finns mina tankar hos pappa dagligen men vid stora händelser i mitt liv önskar jag högt att pappa skulle finnas i mitt liv, att han kunde vara med och dela min glädje.

Jag vet att han kommer att finnas med ändå men hade hellre velat att han fanns kvar i livet. Ibland kan jag känna, speciellt nu, att det är så orättvist att Gud tog honom ifrån mig precis när mitt liv äntligen hade ordnat upp sig, när jag äntligen hade träffat den jag vill leva resten av mitt liv med, orättvist att han inte kunde få träffa sitt enda barnbarn, orättvist att han inte får vara med och "ge" bort sin enda dotter.

Orättvist att han inte får vara med att dela den glädjen jag har funnit här i livet, orättvist att jag ska gå igenom resten av mitt liv utan min pappa.

Alla andra i min närhet har sina pappor kvar, dom får ta del av deras barns glädje, se sina barnbarn växa upp, vara med vid sina barns bröllop och finnas vid deras sida genom livet!

Finns en mening med allt här i livet men jag har fortfarande inte funnit svaret på varför min pappa fick lämna oss så tidigt?!

Jag saknar min pappa så otroligt mkt och än mer nu när det närmar sig mitt bröllop, jag gråter när ingen ser, vill inte att ngn ska se mig ledsen, vill inte att ngn ska tycka att jag kanske är löjlig, vill bara ha min pappa här hos mig.

Jag älskar dig pappa....så oerhört mycket....och jag saknar dig grymt mycket!

Den som kommer gå vid min sida när jag tar mina steg i kyrkan (om 11 dagar) bort mot min blivande make är inte du pappa men jag har den näst bäste efter dig som får den äran och det är min älskade bror!

Tack för att du ställer upp i alla väder, jag vet att jag alltid kan lita på dig brorsan!

Jag älskar dig!

Till sist ägnar jag några ord åt dig mamma. Vi har inte alltid dragit jämnt du och jag, men vilka mödrar och döttrar gör det? *ler* Vi har väl pappas bortgång att tacka för att vi har det så bra vi har det idag? Det gav oss en chans att lära känna varandra på nytt kan man säga.

Och det är jag glad för, är även oerhört tacksam att du får uppleva ditt och pappas barnbarn, följa hennes uppväxt genom livet. Tacksam att Tilda iallafall har sin mormor att kunna gå till när hon vill.

Jag är även oerhört glad för din skull att du äntligen har funnit lyckan igen efter pappa, du får aldrig tro annorlunda mamma!

Jag älskar dig mamma! Tack för att du finns i mitt liv....