Förlossnings Berättelsen!!!

(sista bilderna på magen)

Ja då kommer den här...bättre sent än aldrig! Berättelsen är låååång och när jag skrev den hade d bara gått en vecka. Nu har dessutom alla fött som skulle föda efter mig, nu är d bara 2 kvar i slutet av året! tihi....Jag skrev den här berättelsen för min egen skull o inte för att avskräcka andra från att skaffa barn....

Nu kör vi, ha tålamod...som jag nämnde i början så e den låååång!

Knappt en vecka har hunnit gå sedan min förlossning och här sitter jag och tänkte få ner mina tankar kring den på papper. Tanken är väl lite att jag ska kunna sätta undan denna för att sedan kunna ta fram den om det blir på tal om ett syskon till Tilda. En liten påminnelse om hur denna förlossningen upplevdes, kanske avskräcker den mig från att ha ett barn till?! En förskönad berättelse kommer ni inte att få men givetvis är det svårt att få ner den obeskrivliga smärta så ni läsare känner den men jag ska försöka!

Så här i efterhand har man förstått att det hela startade redan på tisdagen den 29 januari då en slemblandad flytning befann sig i min trosa, ingen sån vanlig liten harmlös flytning nä utan verkligen en slajmig slafsa med typ äggvitekonsistens och ngt gulgrönt tjockt i, detta kallas då för slemproppen.Men just då kunde jag inte vara säker på om d var proppen eller bara en flytning, jag nämnde d för mamma o jocke o sen tänkte jag inte mer på det. Tänkte jag skulle ta d me Barnmorskan sen.

Onsdagen kom och jag kände av min ryggvärk och mensvärk men inget utöver det vanliga så dagen flöt på och jag minns att jag sa till min barnmorska denna dag att jag hinner nog inte med det sista besöket innan bf. Jodå det gör du svarade hon, vi ses om 2 veckor! Och mitt svar tillbaka blev ett kort Nej, men den som lever får se!

Torsdagen den 31/1 bad jag min älskling att handla jäst och mjöl med sig hem från jobbet då jag fick sådan lust att baka kanelbullar, han tyckte jag kunde vänta till helgen men nej d skulle göras ikväll sa jag o blev lite sur på honom. Jag insisterada och som svar till honom sa jag att d kunde vara bra att ha bullar i frysen för alla besökare som kommer sen när Tilda är kommen. Jocke bara skrattade och sa att jag har 2 veckor kvar att baka på så det är lungt, men envis som jag är satte jag igång med mitt bakande kl 18 och runt 20 var bullarna färdiga och insatta i frysen. Mös i soffan o värken i ryggen fanns där men jag antog att d berodde på att jag stått upp så länge o rullat kanelbullar och knådat deg. Gick för att göra mig redo för ännu en sömnlös natt, vilket man har i slutet av sin graviditet...allt e obekvämt hur man än ligger, sitter o står!

På toaletten upptäcker jag blod i trosan och blir genast stel av skräck, min första tanke var då på mindre än en mikrosekund :jaha då va d missfall igen då! Precis som för 2 år sedan!

Skriker på älsklingen och han lugnar mig lite med att det är ingen fara, du vet ju att hon lever...d är fullt normalt me lite blödning!

Vi går o lägger oss men jag får ingen ro i kroppen.

Blodet i trosan eskalerar och detta berättar jag för Jocke innan han somnar och jag säger lite på skämt o lite på allvar att Tilda nog kommer inatt! Till svars får jag att det är 2 veckor kvar till den 16 februari och det är säkert normalt med blod i slutet så lägg dig ner och sov nu...god natt min älskling, försök nu slappna av och sov. Jag älskar dig...och med dom orden sagda somnade han och jag gick ut på soffan och försökte sova men d gick inte. Klockan var då ca 23,30.

Under nattens gång började värkarna i rygg o svank att tillta och jag märkte att det var som värst när jag stod och gick så varje gång jag skulle gå på toaletten fick jag stanna upp ett antal gånger på den korta vägen från vardagsrummet till toan!

När klockan började närma sig 03 satte jag på datorn för att kolla upp info om förlossningen där det står någorlunda utförligt när man bör åka in o så.

Jag klockade mina värkar och då dom oregelbundna med ca 10-15 minuters mellanrum. Och jag bör väl tillägga att jag fortfarande inte riktit ville tro på att jag var igång med värkar så när jag ringde förlossningen och förklarade allt vad som hänt sedan halv tolv var min fråga: så jag är igång med att föda nu? Ja svarar bm i andra ändan av luren. Min nästa fråga löd: Hur länge ska jag vänta och ha ont tills jag bör komma in? Bm svarade då lugnt att jag nog bör vänta ett par timmar till och klocka igen, och när det är 3 minuter mellan värkarna och 1 minuts smärta bör jag komma in och jag kan ringa innan. Okej svarade jag och tacka för mig. Vi la på luren och klockan var nu ca 03,20 eller nåt och jag orkade inte sitta uppe längre så jag försökte att lägga mig ner på soffan men det gjorde rent för ont och ngn sömn fick jag inte.

Tänk er mensvärk och så gångar ni det med minst 100 och lägger sedan till det dubbla plus ryggvärk som inte är av denna värld bara! Då kan ni tänka er hur ont man har.

Det som hjälpte mig igenom dessa timmar var andningen som jag lärt mig på föräldrarutbildningen, och att inte försöka drabbas av panik.

Ville fortfarande inte väcka min älskling som sov så gott genom mina gråtattacker! Men när klockan närmade sig 5,30 skrek jag på jocke som sov så gott att han skulle vakna typ NU!!!

En yrvaken sambo visade sig i dörrahålet och frågade vad som stod på. Jag säger åt honom att han nog får ringa jobbet för att säga att han blir hemma idag för Tilda är på väg ut nu.

Jocke svarar då: är det säkert? Är du säker på att det inte är falskt alarm? Mitt svar: Med gråten i halsen ..Säker? Ja jag är säker på att Tilda kommer idag, jag har fan haft ont sen vi gick o la oss!!!

Jocke visste väl inte riktit vad han skulle tro stackarn, han skulle ju inte bli pappa förrän om 2 veckor...han var ju inte förberedd på att bli pappa så snabbt! *fnissar*

Klockan blev 7,20 och det hade hunnit bli många koppar kaffe fram till dess för att min älskling ska vakna till liv och han hade klockat mig i en timmes tid och det var ca 4-5 minuter mellan värkarn. Han ringer sitt jobb samtidigt som jag får en rejäl värk och bara skriker rakt ut och från o med nu har jag glömt bort min andning...man fokuserar mer på att smärtan ska gå över så jag krampar tag i första bästa och väntar på att få vila ett par minuter innan d blir dags för nästa värk. Som tur är har man ju en sådan underbar sambo som påminner en om att andas och ta det lugnt!

Ringer mammi som får komma o hämta Nelson för nu ska jag in o föda ut Tilda!

När klockan närmar sig 9 står jag inte ut med smärtorna längre och vi kom fram till att det nog är bäst att ringa förlossningen då det är 2-3 minuter mellan värkarna nu, men innan jocke ringer frågar han mig ännu en gång: Tänk om det är falskt alarm?! Jag stirrar på honom och säger säkert med mord i blicken: I helvete heller detta är falskt alarm, Tilda kommer idag ser du väl!

Jocke ringer förlossningen lite i nio o berättar vad som händer o sker och dom väntar oss på förlossningen.

Ringer taxi och iväg åker vi me väska o allt....Ont som fan har jag o taxin kör i snigelfart!

Vi kommer till förlossningen ca 9,15...jag skrivs in o blir visad till förlossningssal 1.

Där får jag klä av mig, duscha o skrubba nedre regionen me nåt

antiseptiskt medel för att ta bort bakterier o skit tills Tilda kommer.....

På me en sexig skjorta, ner på sängen o bli undersökt hur mkt jag e öppen....3 cm bara....suck. Får på mig en ctg apparat som mäter bebisens hjärtljud och mina värkar....blir introducerad till lustgasen som jag hört så mkt gott om...Men fan den hjälper ju inte tänker jag när jag har den över mun o näsa, smakar bara illa. Försöker prata me jocke men ut kommer dom mest segaste o konstigaste ljuden....Klockan nu existerar inte för mig utan jag är i min egen lilla värld med andning och krampning osv...smärtan är obeskrivlig...aldrig någonsin upplevt ngt liknande förr. Ville börja krysta när jag va 7 cm öppen men fick inte....skulle andas igenom bara o knipa ihopa. Men hur fan ska d gå när jag har så grymt ont och kroppen vill krysta. Men det gick....sen ett tu tre fick jag höra långt borta att jag fick börja krysta....lycklig som få börjarde krysta för kung o fosterland.

Blev lack på barnmorskorna som hela tiden sa till mig att hålla mun o ner me hakan när jag hela tiden ville skrika ut min smärta! Från ca 18 fram till att hon va ute körde jag på utan lustgas...den hjälpte ändå inte den enda smärtlindringen jag hade var min egen smärtpåverkan.

7 kryst värkar o världens sötaste mirakel är ute....

äntligen är hon här!

Vår älskade o efterlängtade lilla dotter.

Tilda Mikaela Holmström Kjellsson kom till oss 20,29 1/2-08, 46 lång och vägde 2530 gram.